Monarkin vilar på retorikens pathos

Jag är inte överdrivet förtjust i den rojalistiska yra som dragit över landet den senaste tiden. I ett jämlikt och demokratiskt land, som vi säger oss leva i, är det en skymf mot allt som är anständigt när landets högsta ämbete går i arv. I ett modernt samhälle, som vi hävdar oss vara, ska var och en kunna skapa oss vår egen lycka – ja, till och med att kunna bli statschef. Helgens firande är därför inget annat än ett firande av en feodal avkomma, ovärdig ett modernt land.

Med det sagt finns det såklart flera (kortvariga) positiva aspekter med kronprinsessans bröllop. Den förstklassiga uppvisningen av huvudstaden måste ha befäst bilden av Stockholm som en av Europas vackraste sommarstäder. Och ur ett nationellt perspektiv har brudparet framkallat en blågul våg av eufori, annars bara värdig en svensk VM-medverkan. Nu förutsätter jag att vi sluter upp lika starkt bakom den svenska demokratin, den 19:e september. Hänger SL på?.

Sent under bröllopskvällen höll så Herr Daniel Westling sitt bejublade tal till Victoria och festdeltagarna (notera att han inte talade till de hundratusentals TV-tittare som bänkat sig till parets ära). Det var en påtagligt nervös Daniel Westling som på ett imponerande sätt talade, på både svenska och engelska, om parets starka kärlek till varandra och den långa vänskapen som lett fram till denna kväll på slottet. Och svenska folket smälte som is.

För mig framstår inte talet som något extraordinärt, den skeptiker jag trots allt är. Men det är inte till mig som Daniel och monarkin talar till. Det är på retorikens pathos som Daniel bygger sitt tal. Det är med pathos Daniel kompenserar sin tidigare ifrågasatta ethos. Det är med pathos Daniel fyller den milsvida avsaknaden av logos. Det är med “störst av allt är kärleken” som Daniel gör svenskarna knäsvaga och tårfyllda.

Det är inte bara Daniels tal som kan analyseras med hjälp av retoriken. Frågar ni mig står också hela hans framtid som prins på spel, allt beroende på hur han, prinsessan och monarkin hanterar retorikens pathos. Så länge kungahuset förser svenska folket med känslosvall, glädjetårar, kärleksförklaringar (pathos) och militära uppvisningar (ethos) kommer det att bestå. Upphör det, då kommer de få svårt att förklara och motivera sin existens. För någon logisk förklaring (logos) till att vi än idag har ett svenskt kungahus kommer vi aldrig att finna.

Gammedia om talet: SvD, SvD, AB, Expressen
Extra läsvärt: Katrine Kielos i AB

3 comments

  1. Pingback: Spinns Smurftips #sommarkollo #PRofSweden — Doktor Spinn
  2. Danne

    En bra analys. Jag tycker i och för sig att det funkar bra med kungahuset men tror inte att monarkin kommer överleva så många år till. Ett dåligt tal, eller handling, och röster kommer kräva republik.

Post a comment

You may use the following HTML:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>